Publicerad på Signaler från Sveroks sajt www.signaler.nu (RIP)
Arrangörer av levande rollspel vill ibland att spelen ska utspela sig över stora vidsträckta områden utomhus. Problemet är att deltagarna kan vandra runt i evigheter utan att träffa på någon att spela på. Frizon-arrangörerna Susanne Vejdemo och Daniel Armyr tog tekniken till hjälp och i videon berättar deltagare hur de upplevde att det fungerade.
Genom att utrusta deltagargrupperna med GPS-mottagare och även ge sådana till de tre ”artefakter” som grupperna sökte efter kunde spelledarna styra spelet i ett skogsområde i Bergsslagen från en lägenhet inne i Örebro. Med hjälp av SMS-meddelanden fick deltagargrupperna — som spelade campare, invånare, diplomater etc som blivit indragna i en internationell konflikt — regelbundet nya order från sina respektive länder.
Videoreportaget inne håller intervjuer med spelledningen och några av deltagarna före och efter lajvet och även foton från själva lajvet tagna av Helena Karlfeldt som spelade i gruppen Karrland.
Det var inga vanliga GPS-mottagare som användes på Frizon utan specialutrustning inlånad från Interaktiva Institutet. Signaler fick en genomgång av hur mottagarna fungerar. De ser ut som små svarta lådor, som en knubbig mobiltelefon ungefär, fast utan display och siffror. De hjälpte alltså inte spel grupperna att navigera i terrängen utan bara spelledarna att se vad GPS:erna befann sig.
Målet var att skapa ett litet karaktärslajv kombinerat med strapatser och äventyr på ett relativt stort område. Dedeltagare som Signaler pratade med på efter träffen tyckte att tekniken hade fungerat. Större problem orsakade det myckna regnandet som gjorde Frizon till en blöt historia för deltagarna.
